Den här texten beskriver en av mina klienters upplevelser innan hon fick kunskap om högkänslighet. Olivia har godkänt att jag beättar om henne i hopp om att det kan hjälpa någon annan.
Det plingade till i mobilen och jag hade fått ett sms följt med glada emojis. Tjejkompisarna ville att jag skulle följa med till kusten över helgen. Istället för att se fram emot att träffas började tveksamheten smyga sig på. Jag såg framför mig potentiella faror som kunde innebära möten med helt nya människor eller risk för att det inte skulle finnas möjlighet att gå undan för en stund. Jag som inte kan föra ett samtal, jag blir ju istället tyst som en mus och känner mig extremt obekväm bredvid mina sociala och pratglada vänner.
Varför kan jag inte vara som alla andra, vara lite mer spontan och inte grubbla så mycket? Jag vet inte hur ofta jag har tänkt de här tankarna när de velat hitta på något.
Efter några långa samtal och peppande sms från vänninorna gick jag till slut med på att träffas. De är fantastiska vänner som verkligen vill mig väl och de känner ju till den här sidan av mig även om de inte riktigt kan förstå den.
Det blir ju alltid trevligt
Vi var fyra stycken och det var som alltid trevligt med mycket skratt. Jag njöt och ville att tiden skulle stå stilla bara för en stund. Eftersom det vari länge sedan vi sennast sågs så satt vi uppe och pratade till morgonen därpå och solens första strålar började leta sig in genom fönstret. Först då bestämde vi oss för att sova några timmar innan det var dags för ett svalkande dopp.
Det var ett högt och intensivt tempo hela helgen och jag kände tidigt att mina krafter gick på sparlåga. Jag bet ihop för att inte vara tråkig för jag ville inte förstöra stämningen. Men i verkligheten längtade jag efter att få stänga in mig ett rum som var tyst och ladda om.
För många intryck
Himlen var klarblå med strålande solsken och dagen kunde inte vara mer perfekt. Överallt var det människor och båtarna blev fler och fler ute på vattnet. Andra skulle beskriva det som en riktigt härlig sommardag men för mig var det annorlunda. Solen lyste starkt, det var hett, folk skrattade och pratade på olika håll, fåglarna flög nära soptunnorna, småbarn grät och på marken låg badhanddukar i olika färger. Doften av sololja var omöjlig att undvika och musik spelades på hög volym.
Jag satte mig avsides med musik i öronen och blundade. Efter en stund kom en vän och satte sig hos mig. Hon delade med sig av bekymmer i sitt liv och jag kunde känna hennes smärta. Det var inte ovanligt att jag hamnade just i den här situationen där jag blev deras “privata terapeut” som de kallade mig. För mig var hon viktig och jag ville finnas där för henne. Men det blev svårt att följa med i vad hon sa, jag kände mig överväldigad och tröttheten var enorm.
Helt dränerad
Väl hemma igen efter helgens upplevelser stängde jag in mig och sov. Jag var helt dränerad och inte förrän efter tre dagar kunde jag fungera igen. Sedan började jag reflektera och analysera det som hänt under helgen ingående och detaljerat, uppifrån och ner. Jag behövde bearbeta det i min takt och på djupet, för det är så jag fungerar.
Mår väldigt bra ända ut i fingerspetsarna
Olivia berättade senare hur tacksam hon var över att jag hade ställt frågan om jag fick berätta lite kort om högkänslighet. Hon sa att det var som om jag kunde se rätt igenom henne, det var ju hon i ett nötskal. För första gången kände hon sig inte ensam och det var en lättnad att kunna förklara för sina vänner som nu bättre förstod henne. Olivia insåg också att eftersom hon upplever intryck mycket mer intensivt, omfattande och detaljerat än icke högkänsliga personer så blev upplevelsen av helgen på kusten helt enkelt för mycket för henne. Hon blev överstimulerad.
Med sin förmåga att känna in andras sinnesstämning hamnar hon ofta i den lyssnande och stöttande rollen. Hon tycker om att vara ett stöd för sina vänner och vill att de ska kunna komma till henne om de har problem. Det är av många en uppskattad egenskap men som högkänslig är det viktigt att vara uppmärksam så man inte blir tagen för givet. Hon måste vara tydlig med var gränsen går och vad som är ok annars blir det en obalans. En vänskap handlar ju trots allt om att både ge och ta.
Olivias känslor är djupare än hos en icke högkänslig person vilket betyder att när hon mår bra så mår hon väldigt bra ända ut i fingerspetsarna. Det är en härlig känsla.
“Jag kan glädjas åt livet på ett annat sätt och önskar bara att vården hade berättat om högkänslighet (HSP) för mig tidigare när jag sökt hjälp.” – Olivia
Känner du igen dig i Olivias berättelse eller är nyfiken på vad högkänslighet innebär så hör av dig. Jag kan vara ett bollplank kring dina funderingar.